Tomten har bestämt sig för att tjuvstartat med mig i år!
Är alldeles varm i hjärtat och jag känner mig så glad och tacksam över alla fantastiska människor jag får möta på kurs.
Att gå på kurs innebär (nästan) alltid att vi på ett eller annat sätt utmanar vår komfortabla zon och att vi gör saker som vi tycker är lite läskiga eller som vi inte känner oss helt bekväm med.
Jag vet att utveckling, eller om vi pratar tävlingsresultat, inte kommer av sig själva utan att vi behöver utmana oss och våga oss på saker som vi kanske inte har gjort förut eller som vi tror att vi inte klarar av.
Nya vägar för utveckling
Jag vet att jag därför måste putta ut folk ur sina bekväma, trygga och invanda mönster – och jag vet att det både kan vara tufft, jobbigt och svårt.
Jag vet att jag därför måste putta ut folk ur sina bekväma, trygga och invanda mönster – och jag vet att det både kan vara tufft, jobbigt och svårt.
Det här har jag alltid i bakhuvudet i all planering av kurser och övningar. Mitt mål är att göra övningar som är utmanande men som går att lösa, att folk ska få en del aha-upplevelser, få verktyg att träna vidare med och till det tro på sig själva.
Bob Bailey hade väldigt ofta en tröja på sig med texten ”Belive!” och så är det om vi inte tror på oss själva – vem ska då göra det?
Nu på trickskursen till exempel så har deltagarna som uppgift att visa upp ett skryt (läs trick) varje kurstillfälle för dom andra. Det här är pirrigt för alla i början, men det är starten på en tävlingskarriär! Kan vi visa upp ett skryt inför publik då kan vi snart visa upp tio och då har vi nästan ett program 😉
Jo, så var det ju det där med Tomten.
Det här kom igår:
”Jag har funderat massor sedan kursen och saker landar mer och mer. Otroligt skönt så tacksam för hjälpen. Nu är vi igång! Tror detta kommer bli asbra och jag är peppad att börja träna. Motivationen är på topp – perfekt tills vårens alla tävlingar.”
Den här utvärderingen här låg i inkorgen imorse:
”Mycket engagerad och positiv kursledare vilket gör att det blir roligt att delta. Ser varje enskild och man behöver inte känna sig dum för att man inte hänger
med andra som ligger långt före.”
Och det här trillade in vid lunch:
”Tänkte på dig igår, vilken helt fantastisk människa du är! Och hur mycket du lärt mig och utvecklas, både på agilityplanen och den mentala biten. Jag är så laddad inför 2016 nu!”
Fatta att jag tror att jag måste ha kapat Tomten i år!
Är så himla glad över att jag kan hjälpa till att klura kring pirriga tävlingsnerver, komma med tips när träningen har kört ihop sig och få hundar och deltagare att tycka att hundträning är det roligaste som finns.
Happy happy training liksom 😉
Foto: Anita Axelsson.
Vicktoria får hjälpa mig att illustrera att det går att nå nya höjder.
Inga kommentarer än.