”Hen vill inte …”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag träffar väldigt många hundar och hundägare i en massa sammanhang, på kurs, utbildningar och på tävlingar. Det slår mig ofta hur svårt en del hundar tycker att en del saker är. Ibland tror jag att vi hundägare gör våra hundar en björntjänst genom att inte lära dom och vänja dom vid allt möjligt.

Och framför allt att vi inte passar på när dom är små. Här kommer några exempel på vad jag menar.

Lär valpen/hunden att vara i bur
I torsdags kastrerade jag båda sheltisarna och jag visste att dom skulle sitta i bur större delen av dagen (jag lämnade dom kl 08.00 och fick hämta dom 17.00). För mig är det otroligt skönt att veta att dom inte blir stressade av att sitta i bur eller får värsta traumat av det. Det räcker gott och väl med att dom kommer att ha ont och vara groggy.

Nu var ju det här något som jag hade bestämt, men det finns väldigt få hundar som lever ett helt liv utan att någon gång behöva vistas hos veterinären en eller ibland flera dagar. Dom kan få besvärlig magsjuka, bli ormbitna, bli påkörda, bryta benen, you name it.

Jag börjar till exempel väldigt tidigt med att mina hundar får vara i bur. På bilden är Anton 6 veckor (lite fusk med honom eftersom jag hade honom från början), men alla mina valpar har fått åka i bur hem från uppfödaren och sedan har dom fått sova i bur den första tiden. Fördelen med att börja direkt med burträning är att allt är naturligt för valpen och den tycker inte att något är konstigt. Kanske protesterar den 5-10 minuter och piper lite, men det brukar vara allt.

Vill du tävla eller gå kurs med hunden så är det en otrolig fördel om du kan lämna hunden i bur.  Ska hunden orka en kurs- eller tävlingshelg så är det viktigt att den ges möjligheter att koppla av och att vila mellan träningspassen och starterna. Du kommer inte heller att kunna ha hunden med dig under till exempel teorigenomgångar och banvandringar.

Ibland på kurs när någon hund är jättetrött så brukar jag fråga om hunden inte har någonstans som den kan vila. Då kan det hända att jag får svaret ”Hen vill inte vara i bur”.  Hundar gillar att göra det som dom tycker är kul och det som dom vet att dom får ut något av att göra. Med alla mina kör jag burlekar och att hoppa in och ur buren och få en massa godis och beröm gör att buren blir ett ställe som hunden gärna vill vara på.

När jag tränade höns hos Bob Bailey hände det då och då att någon sa ”Det går inte!”. Då brukade Bob säga:

”Folks, remember; you are bigger, you are stronger, you are smarter than the chicken!”

Jag brukar ofta tänka på det. Av oss och hundarna så är det ju ingen tvekan om vem av oss som borde vara smartast. Och alltså borde det inte vara så svårt att träna hunden så att den vill göra samma sak som vi vill att den ska göra, t ex att tycka att det är helt okej att vara i bur eller att vara ensam hemma.

Lär hunden att vara ensam hemma
Just när det gäller att vara ensam så är det bland dom viktigaste sakerna vi har att lära hunden eller valpen. Du kommer aldrig att kunna ha med dig hunden över allt under hela hundens liv, utan den måste kunna vara själv. Dessutom måste den kunna vara själv utan att bli stressad eller tycka att det är obehagligt.

Den här träningen startar jag med när jag har haft en valp en eller två dagar. Jag brukar börja med att träna det på morgonen. Då har valpen varit ute några gånger, den har fått frukost och den har busat och lekt en stund. Den börjar alltså bli trött och det är dags för vila. Tillfället att lämna valpen ensam är därför helt perfekt.

Både för valpens säkerhet och hemmets, så brukar jag stänga in den i en bur. Vet att det här är förbjudet enligt Jordbruksverket, men tyvärr är jag en lagbrytare i det här fallet. Ofta ger jag också hunden ett grisöra eller något annat stort och gott som valpen inte kan få i halsen. Sedan går jag utan att göra någon affär av det. Är sedan borta 15-20 minuter och nästan alltid sover valpen när jag kommer tillbaka. När jag kommer tillbaka öppnar jag buren och sätter mig och läser eller ställer mig och diskar eller gör något annat som är föga upphetsande för valpen.

Kör sedan den här rutinen i princip så länge som valpen inte kan hänga med på längre promenader. Är nu inne på min åttonde hund och både dom gamla och dom nuvarande hundarna kan vara ensamma hemma. Och som grädde på moset så ligger dom och sover och är tysta.

Jag tror att ju tidigare man börjar ensamhetsträna valpen desto lättare går det och tvärtom. Ju längre man väntar desto svårare blir det. Det som valpen vänjer sig tidigt vid är det som blir det normala för den. Är den 7-8 månader och aldrig har blivit lämnad ensam så blir det ju en stor skillnad mot det som den är van vid.

Lär hunden att det är roligt att ha tratt
Tillbaka till kastreringen igen och faktumet att i princip ingen hund lever ett helt liv utan skador och den troligen kommer att behöva ha tratt på sig någon gång. Med tratten gör jag likadant som med buren. Jag tränar det när hunden är liten och jag sätter på tratten några gånger och gör det till en rolig grej att få på sig tratten samtidigt som valpen får godisar. Den dag det sedan blir skarpt läge så vet jag att hunden inte tycker att det är särskilt konstigt. Jag belönar sedan att valpen sticker in huvudet självmant i tratten. Fördelen att träna när hunden är ”frisk” är också att det inte finns något annat som distraherar hunden.

I all träning så ser jag till att inte trösta hunden och när vi övar med tratten så använder jag ett glatt och spralligt tonfall och säger något i stil med: ”Men oh, hur snygg på en skala blev inte du med en hatt på huvudet!”

Jag gör på samma sätt när jag tränar hunden att ha halsband och jag belönar när valpen sticker in huvudet i halsbandet. Först lockar jag några gånger och sedan belönar jag för att hunden själv tar på sig halsbandet. Det kommer alltså att löna sig för hunden att sticka in huvudet i något.

Hunden skräms av tröst och ömkande tonfall
Vill man skrämma, sänka eller göra en hund låg så är det allra effektivaste sättet att prata med hunden med ett tröstande och ömkande tonfall.

För mig är det inte synd om hunden att vara i bur eller att ha tratt på sig.

Men de är synd om hunden om det blir yberstressad av att vara i bur för att vi inte har lärt den att buren är ett bra, tryggt, roligt och säkert ställe att vara på.

Och det är synd om hunden om den slickar upp ett operationssår och får en lång konvalescens på grund av att att såret kanske går upp eller blir infekterat.

Så lär du hunden att ta medicin
Medicin tränar jag genom att ta en medicinspruta och spruta in lite mjölk i kinden på valpen eller tar en liten godisbit som jag stoppar ner i halsen på den. För mig är det här lättare att träna när hunden är frisk och jag inte är lite stressad och har en hund som inte mår bra. För det mesta stoppar jag medicinen i en bit ost eller liknande och då brukar den försvinna i ett huj, men ibland hamnar jag i situationer där det här inte funkar och jag vill då veta att jag kan få i hunden en medicin som den måste ha.

När jag tränar det här så trycker jag inte synd om dom för jag vet att jag gör dom en jättetjänst som tränar just det här. Och nu var det ju väldigt bra att vi hade övat på det eftersom Vicki och Anton ska ha flytande medicin i fem dagar efter kastreringen.

Lättare liv både för dig och hunden
Om du inte har tänkt på att träna dom här sakerna, så är ett tips att kanske lägga lite träningstid på det. Du kommer att underlätta livet för dig och andra som kanske behöver hantera din hund – men framför allt du kommer att underlätta livet väldigt mycket för din hund!

Just faktumet att jag i förväg visste att jag inte skulle få några problem med att lämna dom i bur hos veterinären, sätta på dom tratt, ge dom medicin eller lämna dom själva när vi andra gick långpromenad gjorde att jag inte tvekade över att kastrera båda på en gång.